Förutfattade meningar blir lätt till fördomar

Det är helt omöjligt att njuta av kaffet tillsammans med min vän. Vi sitter på ett fik i Falun, eller rättare sagt, jag ligger på fiket. Med vänsterfoten på soffan har jag sträckt ut mig och vilar med huvudet på några kuddar. Det är två damer som tar all min uppmärksamhet. De stirrar nämligen ilsket och det är ingen tvekan om att det är mig de avhandlar i sitt fikasamtal. Jag utgår ifrån att de viskar om mitt opassande sätt att halvligga på ett fik och dessutom med foten på den tygklädda soffan. De kan omöjligt se att jag faktiskt tagit av mig min ena sko. Att jag dessutom tillfrågat personalen om att få sträcka ut mig på det sättet har de heller ingen aning om. Jag har nämligen råkat ut för ryggskott och kan inte sitta. Jag borde strunta i deras stirrande men nej, mina blickar dras till dem under hela kaffestunden.

När jag ska resa på mig får kvinnorna förklaringen. Det tar flera minuter innan jag står upprätt med stöd av ett paraply. Förmodligen ändrar de uppfattning om mig när jag framåtböjd och lite hasande i stegen passerar deras bord. Det ser i alla fall ut så.

Så här är det alldeles säkert ofta i våra liv. Vi har förutfattade meningar om människor och om det som händer i omgivningen runtomkring oss. Hur vi klär oss och beter oss kan få andra att tro att vi är på ett visst sätt.

Vilka attityder har vi i vardagen egentligen? Vissa pratar och viskar om andra som ser annorlunda ut eller inte lever som de tycker att alla borde. För visst är det väl självklart att alla ska få se ut som de vill och inte dömas för det av andra. Människor ska bli accepterade för den de är oavsett klass, kön, ålder, trosuppfattning, etnicitet eller sexuell läggning. Ingen ska bli diskriminerad eller pratad om bakom sin rygg.

Se på en människa helt förutsättningslöst, som en blank boksida, som du inte kan fylla förrän du pratat med personen i fråga. Det sägs att man aldrig kan förstå någon annan människas livssituation förrän man gått en mil i dennes skor. Ett ordspråk som lär komma från Cherokee-indianerna som sa “Don’t judge a man until you have walked a mile in his shoes”.

Vi behöver nog lite till mans träna på att ha en positiv grundsyn och se på våra medmänniskor utan förutfattade meningar. Jag inser precis att jag hade en förutfattad mening. Det kanske inte alls var så att kvinnorna på fiket i Falun pratade om mig. De tittade visserligen på mig och visst, de såg riktigt sura ut men de pratade kanske om något helt annat som jag inte hade en aning om.

Förutfattade meningar blir till fördomar först om de inte kan ändras när de ställs inför nya kunskaper. Ännu ett klockrent ordspråk.