Jag klär mig som jag vill – veckans krönika Sörmlandsbygden

”Jag ser tjock ut i den här klänningen”, sa jag till expediten när hon utan att fråga öppnade dörren till provrummet där jag stod och granskade mig självkritiskt i helkroppsspegeln. Klänningen hittade jag i en tjusig boutique som just då hade rea på utvalda plagg. Den var blåvitstrecksrandig och helt i min smak.

När expediten alldeles för ärligt svarade att ”ja, det gör du faktiskt” stirrade jag stelt på henne i spegeln och kontrade, ”bra då tar jag den”. Hon tittade mycket förvånat på mig när jag ville köpa en klänning som ingen av oss tyckte att jag passade i.

En reaklänning i den butiken var inget billigt plagg, men där och då hade prislappen ingen betydelse. Ingen skulle säga att jag såg tjock ut. Min man hade inte samma uppfattning som jag i den köpefrågan, men för mig blev det prestige. Jag använde den dyra rea-klänningen vid ett tillfälle, sen blev den liggande i garderoben länge innan den åkte ut.

Det där med kläder har varit viktigare för mig förr. För ett par helger sedan åkte jag till Dalarna med mannen och våra nyvunna vänner från Värmland. Vi skulle för första gången husera tillsammans under en skidvistelse. I ett litet hus drog vi runt på dagarna endast iförda underställ. Osminkad och med håret på ända njöt jag i den lilla stugan, totalt ointresserad av vad de andra hade för åsikt om mitt utseende. Förmodligen hade de samma upplevelse som jag. Tryggheten och den avkopplande känslan av att vara här och nu utan att bry sig om utseendet gjorde skidresan till en riktig höjdare.

Kanske har det med åldern att göra, alltså att jag känner mig tryggare och inte bryr mig så mycket om vad andra tycker längre.

Hur vill vi uppfattas i vår klädstil egentligen? Vilka normer och oskrivna regler är det som gäller? Finns dom överhuvudtaget? Vems förväntningar och ideal påverkar hur vi klär oss?

Tänker jag tillbaka på min egen tonårstid så gick jag samma väg som de flesta andra. Jag påverkades av de flesta modenycker. Ett crazy val jag gjorde under vintrarna då var att lämna mössan och långkalsongerna hemma oavsett hur kallt det var ute. Vansinnigt, men så var det. Numera kollar jag termometern och väljer plagg efter vad den visar. Varför ska man frysa när man kan njuta ute en vacker och riktigt kylig vinterdag.

Nu planar en härlig lång vinter sakta ut och en efterlängtad vår är i antågande. Kanske jag skulle kika efter en klänning och välja en bara om jag själv tycker att jag är fin i den oavsett norm, mode eller vad expediten kan tänkas tycka om den.