I VM-tider handlar självklart min krönika i Sörmlandsbygden om fotboll

Precis som alla andra så sitter jag på helspänn och ser när Sverige spelar VM-match mot Tyskland. Jag har tippat 2–1 till Sverige och skriker som förbytt i alla anfallssituationer. Kusinen intill visar precis som jag, en annan sida av sig själv. Hon skriker ord jag aldrig trodde skulle lämna hennes mun och som inte ska skrivas här, men ordet destroy kommer jag alltid förknippa med just den VM-matchen.

Midsommaren 2018 firas med släkten i Dalarna. Männen väljer att se matchen på storbilds-tv på stan, medan vi kvinns stannar hemma. Några av oss är dressade i gulblåa tröjor. Jag tror att en sådan detalj i sammanhanget påverkar beteendet. I alla fall är min analys den. Det fick oss att i gemensam handling stå upp för vårt landslag och på avstånd hjälpa till med frisparkar, inkast och tycka till om straffsparkar.

Jag har ett starkt minne från VM 1994. En av matcherna sågs i sommarstugan i Danmark hos min mamma och min bonusfar, allas vår bestefar. För 24 år sedan fanns ingen el i stugan. Den fjortontums stora tv-apparaten drevs av ett bilbatteri. När Sverige mötte Bulgarien i bronsmatchen satt vi alla bänkade nära varandra och mycket nära den lilla teven. I slutet av första halvlek hände det som inte fick hända. Batteriets kapacitet avtog. Bilden blev mindre och mindre och till slut satt två personer i vår familj med näsan nästan mot tv-rutan. I halvlek skyndade bestefar ut till bilen, plockade ur batteriet och anslöt det till teven. Lugnet infann sig, men spänningen var densamma. Sverige vann med 4-0 och bronset var säkrat!

Idrott väcker känslor, starka känslor. Nu har vi alla att ta ställning till det som hände i Tysklandsmatchen, när Jimmy Durmaz orsakade en frispark i slutet av matchen. Uttalandet Durmaz gjorde, med hela sitt lag bakom sig, var rörande och viktigt. Rasism, hot och hat ska med klokskap förpassas så långt det bara går, från det idrott gör med de som utövar den och de som vill se den. Sport i alla former bjuder på så mycket som är positivt. Den gör en stor samhällsinsats, bjuder på glädje, kamratskap och god hälsa.

Många minns vi hur Sverige stannade när Ingemar Stenmark kastade sig ut i branta backar. Nu är det fotbollen som stannar upp många av oss. I skrivande stund har Sverige vunnit mot Mexico. Vi jublar! Hur ska detta VM sluta? Jag önskar en repris av det som fotbolls-VM 1994 bjöd på, strålande väder och en medalj. I idrott kan allt hända. Kan Sverige gå till final? Det vore rena drömmen. ”Guld-Janne” kallas vår förbundskapten Janne Andersson efter att ha tagit SM-guld med IFK Norrköping. Tänk om han kan göra en repris av det i VM-sammanhang.