Sändningsschema våren 2006

Plockepinn, vår programserie om tiden mitt i livet då pinnarna kan vara lätta att plocka, ibland svåra eller så rasar allt i tillvaron…

Pr 1 Tjejträff

– I över 20 år har vi haft tjejträffar. Det är som terapi, det känns gott för både kropp och själ. Många tycker att vi träffas för ofta, men det håller vi inte med om, berättar Tina.

Det här är ett gäng tjejer mellan 40 och 46 år som känner varandra väl. De kan prata om allt. Under åren har innehållet i samtalen gått från småbarnsprat till tonårsproblem, men i dag kretsar samtalen mycket runt dem själva och deras förhållanden till sina respektive män.

– 20 år har gått fort och om jag tänker 20 år framåt så är det säkert barnbarn vi pratar om, tror Cecilia.

Pr 2 Pokergänget

En gång i månaden träffas dom, sju killar. De spelar poker, äter och fikar tillsammans.

– Ibland är vi riktigt barnsliga, ett sånt där eftersnack vi hade i omklädningsrummet när vi idrottade.

Det här pokergänget vill inte prata om det som är djupt, de vill spela kort och diskutera de senaste fotbollsmatcherna som spelats. Varje gång de träffas sparar de pengar och en gång om året åker dom på en fiskeresa tillsammans.

– Det är årets höjdpunkt och varje gång är det lite av en tävling vem som har dragit upp den största fisken, konstater Ingvar.

Pr  3 Att separera och börja om på nytt

Martina och Jens separerade för några år sedan från sina respektive förhållanden. I dag lever de tillsammans med fem barn.

– Vi ser vårt familjeliv mer som ett kollektiv. Alla måste respektera varandra och hjälpas åt. Just nu är mina båda söner hos sin mamma. De kommer och går som de vill, berättar Jens som inte vill sätta någon press på barnen att de måste ha styrda tider.

Alla trivs med det nya livet tillsammans, men de konstaterar att det har varit en process att hitta former som ska passa alla sju.

Pr 4 Familj och karriär

Det här är familjen Schüttler, mamma Katarina, pappa Stefan och barnen Johanna, Lisa och Elsa.

– Det är skönt när alla är samlade vid kvällsmaten en vanlig vardag efter jobb, skola och hämtning hos dagmamman, säger Katarina.

Hon har varit mammaledig länge, men nu väntar veckor med långa dagar då båda yrkesarbetar.

– Vi är båda läkare. Många tyckte synd om våra barn eftersom de säkert skulle få tillbringa mycket tid på dagis, men så har det aldrig blivit. För oss handlar det om att planera vardagen för att den ska bli så bra som möjligt för alla, säger Stefan.

Pr 5 Stress, stress…

Cecilia Kärvegård är beteendevetare och stresskonsult. För några år sedan gick hon ”in i väggen”, hon var helt sönderstressad.

– Jag ville bli sjukskriven i två veckor, men det slutade med att jag var hemma i två år.

Idag har hon lärt sig hantera vardagen med alla måsten, men hon har en lägre stresströskel än tidigare. Cecilia säger sig vara tacksam för den erfarenhet hon bär med sig när hon själv möter människor som drabbats av utbrändhet.

 

Pr  6 Ombytta roller eller jämlika roller?

Anna arbetar på Utrikesdepartementet och vill gärna satsa på sin yrkeskarriär. I fem år har hon arbetat i Tyskland och Kroatien. Under den tiden föddes Annas och maken Jans barn Sebastian och Jonathan. För Jan var det självklart att Anna skulle arbeta och själv har han varit hemmapappa.

– Jag är ingen karriärmänniska,  för mig är det viktigast att finnas för barnen.

För drygt ett år sedan flyttade familjen hem till Sverige. Anna arbetar heltid på UD och Jan deltid som sjukgymnast. Anna var mammaledig under sex månader. Hon har ofta fått försvara varför hon varit hemma med barnen så kort tid.

– De män vi träffade i Kroatien tyckte det var tufft att Jan var hemma och tog hand om våra barn. Själva skulle de aldrig välja det alternativet, berättar Anna.

Pr 7 Kan familjerådgivning hjälpa när det knakar i relationen?

-De flesta vill reparera istället för separera, berättar familjerådgivare Margot Bandmann. Hon tar emot par som har svårt att lösa konflikter och lyssna till varandra.

Familjerådgivning bygger på samtal. Det är viktig att vara ärlig och öppen inför varandra och familjerådgivaren för att samtalet ska leda framåt. Tanken är att hitta verktyg för att kunna lösa problem som kan dyka upp i en framtid.

– Det är viktigt att komma innan det har gått för långt. Människor är medvetna om att vi finns och att det inte är konstigt att söka sig till familjerådgivning, säger Margot Bandmann.

Pr 8 Med hjälp av familjerådgivning räddade vi vårt äktenskap

IngMarie och Thomas har varit gifta i 22 år, tillsammans har de tre barn. För 10 år sedan knakade det i relationen och de bestämde sig för att separera, ett beslut som tog hårt på mellanbarnet. Det dåliga samvetet fick dem att ta hjälp av familjerådgivning. De hittade tillbaka till varandra igen. I Plockepinn berättar IngMarie och Thomas om hjälpen de fick.

Pr 9 När olyckan är framme

Plötsligt stod älgen där, mitt på vägen. För Anders Borgstedt och Anneli Carlström slutade skidresan till sälen innan de nått målet.

– Jag hörde Anneli skrika att hon inte ville dö, det var en otäck upplevelse, berättar Anders.

När de tittar på bilderna av bilvraket så förundras de båda över att det gick så bra. Fysiskt har de klarat sig men alla tankar, alla funderingar på vad som kunde ha inträffat finns kvar efter den chockerande upplevelsen.

– Vi ville bara tillbaka hem till tryggheten igen. De första dagarna stängde vi in oss och bara höll om varandra. Tänk vad snabbt någon av oss kunde ryckts bort, säger Anneli.

De har gjort en ny resa till Sälen nu. Bilkörningen var tuff, men i dag kör de med en annan uppmärksamhet än tidigare.

Pr 10 Vi träffades på nätet

– Att gå på krogen och träffa någon ligger inte för mig, istället satte jag in en kontaktannons på Internet. Det är fem år sedan nu och i dag har jag hustru och barn, berättar Niklas från Katrineholm.

-Jag hade varit ensam ganska länge när jag satte in min annons. När Niklas svarade och dessutom fanns i samma stad kändes det spännande. Det skulle visa sig att vi hade många gemensamma intressen.

Under en månad mailade Annika och Niklas till varandra innan de träffades, för säkerhets skull på en neutral plats i stan. De är båda medvetna om riskerna med att söka en partner på nätet, men eftersom de skrev till varandra varje dag och samtalen blev djupare och djupare kändes det rätt. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men med tiden blev relationen mer intensiv och i dag har de den familj de båda ville ha.

Pr 11 Pappa och synskadad

Mats följer 9-åriga dottern Astrid till skolan, sen ska han vidare till Thomas förskola. I dag ska han berätta för barngruppen hur det är att vara pappa och synskadad. När Mats var 4 år blev han helt blind. Han tycker inte synskadan hindrar honom att leva ett vanligt familjeliv.

– Visst är det bra om något av barnen följer med när jag ska handla. De är duktiga på att läsa priser och hjälpa till när det behövs.

När han tänker på framtiden finns det saker som oroar som tex hur det ska bli med all läxläsning när barnen blir tonåringar.

Pr 12 Mamma och rullstolsburen

Med hjälp av den nya elmopeden tar sig 40-åriga Katarina Gustavsson från Oxelösund enkelt ut på en tur för att tillsammans med dottern Therese rasta hundarna. 1996 drabbades Katarina av en muskelsjukdom som gör att hon lever med ständiga smärtor och behöver hjälp av assistenter för att klara sin vardag.

– Jag kan inte alltid vara deltaktig i mina barns vardag som de flesta andra föräldrar kan. Det finns många hinder i samhället för oss som är funktionshindrade, berättar Katarina.

– När jag var liten var det jobbigt för vi kunde inte alltid åka till stranden och bada som andra. Ibland blev vi så beskvikna och ledsna, men vi har lärt oss att leva med det, säger Therese.

Pr 13 Föräldrautbildning

Det här är föräldrar som går en föräldrautbildning vid Edvardslundsskolan i Torshälla. Utbildningen går ut på att stärka mammors och pappors föräldraroll. Under åtta kurskvällar ska de träffas. Men hjälp av olika strategier ska föräldrarna fokusera på det som är positivt i barn/föräldrarelationen.

– Vi känner oss förväntansfulla inför kursen, för det är inte alltid lätt att vara förälder, säger Agneta mamma till två barn 2,5  och 4 år.

Samtidigt som föräldrarna går kurs får barnen också utbildning. Fyra högskolestudenter som går beteendevetarutbildning ansvarar för att i lek visa barnen hur man är en bra kompis.

Pr 14 Mitt livs resa, en kris eller en dröm

Att korsa världens största kontinent under två månaders tid på en motorcykel är en dröm för sörmlänningen och tvåbarnspappan Olof Åström. Tillsammans med tretton andra män och fyra kvinnor ska han göra denna 1700 mil långa resa. De startar i Soul i Sydkorea den 27 juli.

– Visst vill jag väl bevisa något. Samtidigt som jag vill göra detta nu och inte skjuta upp resan. Vad som helst kan hända i morgon, säger den förväntansfulla Olof där han sitter på sin hoj. Sadeln hoppas han ska bli en riktigt god vän under resan som han tror blir strapatsrik. Den här resan har lockat till sig några riktiga legender inom motorsportvärlden.

Pr 15 Från tandläkare till zonterapeut

I dag arbetar Helena Wallin med fötter istället för tänder som var hennes huvudsyssla för 10 år sedan. Det är naturmedicin och zonterapi som är hennes nya liv idag. Vägen från känslan av förlorad yrkesidentitet till ett privilegierat liv där hon själv bestämmer över sin dag har varit lång och krokig.

– Jag gick i in väggen och behövde söka nya vägar. Det handlade så mycket om prestation inom tandläkaryrket så till slut sa jag upp mig. Familjen fick klara sig på en lön under många år, berättar hon.

Helena är tacksam över det hon har gått igenom och tycker inte att 5 års studier till tandläkare varit bortkastade år. I dag har hon nytta av många kunskaper som hon förvärvade då.

Pr 16 Nu kan 40-årige Tomas läsa och skriva

Tomas Karlsson studerar på heltid vid läs- och skrivstudion Loftet i Katrineholm. Här får han hjälp av sin lärare Margareta Wide-Walfridsson. Det var i januari 2005 han tog tag i sina läs- och skrivproblem.

– Hela grundskoletiden var tuff eftersom jag hade svårt att framförallt skriva. För att kompensera mina problem hittade jag ett eget språk, kroppsspråket. Det var mycket bråk under de åren, minns Tomas.

Under 20 års tid har han som vuxen arbetat inom skola och barnomsorg. Vid ett tillfälle vikarierade Tomas i en tredjeklass. När han upptäckte att barnen kunde mer grammatik än han var det dags att ta tag i problem. Nu har han snart klarat av grundskolenivån och har inga problem att skriva ihop en text.

– Jag tar ett steg i taget, men hoppas kunna gå vidare och läsa på gymnasienivå under nästa år.

Pr 17 Familjehem

Monica och Anders är familjehemsföräldrar sedan 18 år. Här ser vi dom med sönerna Kaj och Kim. Just nu bor det fem barn till hos familjen.

–  Både Anders och jag är uppvuxna i stora familjer. Vi har fått dela uppmärksamheten med sju syskon, så för oss var det självklart att öppna vårt hem för andras barn.

Att vara familjehem innebär ett stort ansvar och många kontakter med barnens föräldrar, kommun och skola. Varannan helg åker barnen hem till sina föräldrar och då lever Monica och Anders familjeliv i ett mindre format.

Pr 18 Anorektiker

– Jag har fortfarande två förhårdnader från tänderna kvar på högerhanden efter att ha stoppat fingrarna i halsen så många gånger, berättar Cecilia Persson som levt med sjukdomen anorexi under halva sitt liv.

Det började redan under tonårstiden. Hon kände sig tjock och trodde att hon skulle bli lyckligare om hon blev smal. Cecilia blev expert på att dölja sina ätproblem. I Plockepinn som sänds i Radiokompaniet på tisdag får vi höra om hennes kamp och vägen tillbaka till ett friskare liv.

 

Pr 19 Uffe klarar livet trots sin CP-skada

43-årige Uffe Karlsson drabbades av syrebrist vid förlossningen, men först när han skulle lära sig krypa förstod föräldrarna att något var fel. Det konstaterades att Uffe hade en CP-skada. Han kan inte gå, tala eller äta själv, men med en assistent vid sin sida klarar han av livet. Han har hittat ett eget språk, med huvudrörelser tecknar han bokstäver och bygger meningar. Uffe har ett stort idrottsintresse, han har följt i pappas Jörgens fotspår. Det är bandy som gäller både på fritiden och i arbetet. Sedan 20 år arbetar han som kanslist på Torshälla/Eskilstuna bandyförening.

– Jag har aldrig sett mig som handikappad, tecknar Uffe till sin assistent Carro.

Han har haft fyra mål i livet och samtliga har han uppfyllt.

Pr 20 Möt Ann-Kristine som vid 36-års ålder miste sitt hår

1994 drabbades Ann-Kristine Blomstrand Martén av sjukdomen Alopecia Totalis. Under en sexveckors period tappade hon allt hår på hela kroppen.

– Jag vaknade en morgon och hela sängen var full av hårtofsar, det var så obehagligt. Under den perioden levde jag ett oerhört stressigt liv med många krav, jag tror stressen var den utlösande faktorn, berättar Ann-Kristine.

Hon bestämde sig för att lära sig hantera sjukdomen och inte dölja den. Hon har ett stort lager av peruker hemma och använder dom som extra smycken istället för en ersättning för sitt förlorade mörka hår.

– Mycket av kvinnligheten sitter i håret och först kändes det som om jag tappade en del av den, men sen insåg jag att det finns annat som är viktigt hos oss människor, säger Ann-Kristine.

Pr 21 39 år och gravid

9-åriga Trine tycker om att klappa på mamma Jills mage. Här är familjen på ett besök hos barnmorskan Vivianne Westman. Jill Nordgren väntar sitt tredje barn men för sambon Roger Eriksson är allt nytt.

– Jag blir 46 år till hösten så det känns som sista chansen att bli pappa. Visst är det lite nervöst men det kommer säkert att gå bra, säger Roger. Han vill vara pappaledig länge.

Förlossningen är beräknad till den 20 augusti och Jill tycket att allt känns mycket lugnare och tryggare den här gången.

– Jag har haft en önskan länge om att få ett barn till, säger Jill. Att börja om igen är inget hinder.

Pr 22 Bröllop i pingst

På pingstafton ska David Carlsson och Helena Svensson vigas i Husby Rekarne kyrka utanför Eskilstuna. De har varit tillsammans i 12 år och nu är det dags. Det är mycket att planera för paret som vill ha ett traditionellt kyrkbröllop.

– Vi valde den här kyrkan eftersom vi tillhör Husby Rekarne församling, så det känns naturligt att gifta sig just här, säger Helena där de går uppför kyrkgången på genrepet.

De har fått en uppgift av prästen, de ska träna på att säga ja högt och tydligt.

 

Pr 23 Mamma och homosexuell

Elisebeht Markströms bestämde sig för att berätta om sin homosexualitet när dottern Lillemor var 17 år. Hon hade träffat Christine och de tänkte flytta ihop.

– Jag blev glad för mammas skull, det är väl härligt att få leva tillsammans med någon som man tycker om. Att det var en kvinna hade ingen betydelse för mig, berättar Lillemor.

Elisebeht är socialdemokrat och sitter sedan fem år i riksdagen. Där är hon den första kvinnan som öppet har gått ut och berättat om sin homosexualitet.

Hon vill gärna gifta sig med sin Christine.

– Jag gillar inte att vi har en särlagstiftning när det gäller äktenskap, alla borde behandlas lika. Äktenskapslagstiftningen ska vara könsneutral. Christine och jag har inte ingått partnerskap utan väntar tills en ny lag träder i kraft. Det hoppas hon att den ska göra under nästa mandatperiod.

Pr 24 Friår och lever trädgårdsliv

–  Livet kan inte bara vara jobb, säger Teddy Blomberg som har njutit fyra månader av sitt ett år långa friår. Jag behövde ta ledigt och ville få möjlighet att följa alla årstiderna och en trädgårdssäsong under obruten tid.

Tidigare levde hon ett stressigt yrkesliv och var nära en utmattning. Det var skälet till att hon ansökte om friår. Hon bestämde tidigt att det skulle bli ett friskvårdsår, nu äter hon bättre, motionerar och har slutat röka.

Teddy har ett projekt som hon tror ska göra det lättare att gå tillbaka till jobbet igen.

Pr 25 Hon blev bombmannens offer

Den 12 juni för 10 år sedan inträffade ett bombdåd i Eskilstuna som kom att förändra hela Kristina Huldts liv. En man sprängde sig själv under en tingsförhandling. Kristina, som är advokat, fanns med i rättegångssalen och skadades svårt. Hon förlorade en arm och miste synen på ett öga.

– Mina barn var då 5 och 7 år gamla och för deras skull ville jag inte ge upp. Jag hade en skyldighet mot dom att försöka gå vidare. Den största rädslan var att jag kanske inte skulle kunna se dom växa upp.

Efter tre månader var Kristina tillbaka i tjänst igen och med vissa hjälpmedel klarar hon vardagen. Omgivningen var orolig över hur hon skulle klara en rättegång igen, men det har gått bra.

Sändningsschema hösten 2006

Pr 26 Vi har adopterat en dotter

Kent och Yvonne Berg från Eskilstuna är adoptivföräldrar till 3-åriga Linnea. I juni 2004 reste de till Kina för att hämta hem sin dotter.

– Jag ville bli mamma och för oss var adoption ett bra alternativ eftersom vi inte kan bli biologiska föräldrar, berättar mamma Yvonne.

Föräldrarna minns hur det var när barnbeskedet kom från Adoptionscentrum. De fick inte veta mer om Linnea än att hon hade hittats på en plats nära barnhemmet där hon bodde.

– Vi var jättenervösa när vi var på plats och skulle få ta emot vår 13 månader gamla dotter, säger Kent.

Pr 27 Att söka sina rötter

Åsa Gustavsson var 14 månader när hon adopterades från Sydkorea av sina svenska föräldrar från Nyköping, Kjell och Barbro. Under tonårstiden ville hon söka sina biologiska föräldrar. Med hjälp av Adoptionscentrum hittade hon sin familj; mamma, pappa och två systrar. I Plockepinn berättar hon om det mycket känslomässiga mötet.

Pr 28 Jag lever med hiv

Caroline Odera blev plötsligt sjuk, hon fick magsmärtor och sökte läkare. Efter flera olika provtagningar visades det sig att hon var hiv-positiv

– Allt blev svart, varför skulle det hända mig? Jag kände mig så smutsig, hela min värld rasade, berättar hon.

Av sin läkare fick hon veta att hon hade blivit smittad åtta till tio år tidigare. Caroline hade en relation med en man vid den tiden, han var smittbärare.

I dag har hon lärt sig att leva med hiv, hon äter bromsmedicin och har kontinuerlig kontakt med sin kurator. För Caroline har det varit viktigt att berätta om sin sjukdom för alla som står henne nära. Hon är mamma till en dotter därför vill hon kämpa för att leva ett så bra liv hon bara kan. Hör henne berätta om kampen mot skammen, det som Caroline upplever är det värsta med hiv.

Pr 29 Familjecentralen – en mötesplats

Den 4 september invigdes nya Familjecentralen i Torshälla utanför Eskilstuna. Landsting och kommun knyter ihop olika verksamheter under samma tak, såsom Öppen förskola, barnvårdscentral, barnmorskemottagning och social service. Svenska kyrkan finns också inom Familjecentralens verksamhet.

– Jag tycker det är jättebra att allt finns på samma ställe, jag kan gå till barnavårdscentralen och samtidigt besöka öppna förskolan, säger Camilla Andryhag som sitter med sonen Elias i den lite lugnare amningshörnan.

Syftet med Familjecentralen är att man vill erbjuda en gemensam mötesplats där föräldrar kan knyta kontakter och få stöd i föräldrarollen.

– Vi är sex personer i personalgruppen och tillsammans kan vi alltid var ett stöd eller en samtalspartner för dom som besöker oss, berättar Roland Widlund, pedagog på Familjecentralen.

Pr 30 Ett liv som överviktig

– Direkt när jag går utanför dörren känner jag mig skamfylld. Jag ser folks blickar som säger att du borde gå ner i vikt, berättar Rita Kuusisto 48 år.

Redan i nioårsåldern började Rita lägga på sig kilo efter kilo. Idag skulle hon behöva gå ner mer än halva sin kroppsvikt. Hon har bantat i 40 år. Tack vare att hon gått med i  Överviktigas riksförbund har hon fått insikt och kunskap om sitt problem. Även om hon fått ett bättre självförtroende så är det inte självklart att hon går ut och äter bland andra människor. I måndagens Plockepinn berättar hon om livet som överviktig, om problemet att hitta kläder och ta sig in på små toaletter.

Pr 31 3 år i Sverige – möt familjen Quimsieh från Palestina

Familjen Qumsieh kom till Sverige och Eskilstuna för tre år sedan, de lämnade otryggheten i hemlandet Palestina.

–  Min hustru och jag har läst SFI, svenska för invandrare. Nu ska jag studera vidare på Komvux. Jag är utbildad optiker men måste komplettera mina kunskaper för att få en svensk optikerlegitimation, berättar Hisham.

Barnen trivs bra i Sverige och har klarat av integrationen bra. Visst längtar dom tillbaka till Palestina ibland, men helst vill dom bo kvar här.

Pr 32 Möt Tina som fick en stroke när hon var 42 år

– Jag visste inte hur tvättmaskinen fungerade och jag kunde inte laga mat som tidigare, berättar Tina Storsved som för sex år sedan drabbades av en stroke.

Hela hennes liv förändrades. Under de första tre åren krävdes det mycket träning för att hitta tillbaka till vardagen igen.

– Jag var rädd när jag skulle besöka  mamma på sjukhuset första gången, tänk om hon skulle ligga där helt förlamad, minns sonen Alex som var elva år när mamma blev sjuk.

 

Pr 33 Ann-Mari började studera efter 45

Ann-Marie Andersson kombinerar studier med arbete. I januari 2007 blir hon färdig lärare. Just nu arbetar hon intensivt med sitt examensarbete som handlar om Aspbergers syndrom. Hon fick möjligheten att börja läsa samma år som hon fyllde 45.

– Jag tror att familjen har anpassat sig till mitt studieliv, men själv kan jag känna mig otillräcklig som mamma ibland, berättar Ann-Mari.

Att barngrupperna i förskolan blivit större och dom tunga lyften allt fler vad ett par skäl till varför hon ville ha en förändring.

– I tentatider kan det var jobbigt för då får vi hjälpa till en hel del hemma, säger 19-åriga dottern Malin.

Pr 34 Om Beas flytt från Belgien till familjeliv i Sverige

1989 träffade Bea sin stora kärlek, Olav i hemlandet Ungern. Olav är född i Sverige och tidigt bestämde de sig för att flytta dit.

– Jag kom hit en lördag. Två dagar senare gick jag till arbetsförmedlingen och genast fick jag både jobb och en utbildningsplats på SFI, svenska för invandrare, berättar Bea.

2002 doktorerade hon i ämnet datorlingvistik.

I dagens Plockepinn får vi höra om studierna och hur hon och maken Olav kombinerar sina karriärer med familjelivet.

– Med barnen Nora och Malte samt heltidsarbete blir det inte mycket tid över till egna aktivitet

Pr 35 Familjeliv och idrottsliv

Det här är en riktigt idrottsintresserad familj, alla är aktiva på ett eller annat sätt. I dagens Plockepinn följer Kerstin Svenson med pappa Jens, sonen Sebastian och tvillingflickorna Elin och Gabriella på fotbollsträning.

– Vi har gjort upp ett veckoschema där alla aktiviteter står uppskrivna, det är viktigt att ha en bra struktur på de fullbokade veckorna, säger mamma Carina.

För familjen Rombing i Malmköping har idrottslivet blivit en lika självklar del som arbetet och skolan.

Pr 36 Förälder i fängelse

Han är pappa till tre barn och dömd till ett nioårigt fängelsestraff för grovt narkotikabrott.

– Jag ringer ofta till barnen och en gång i månaden kommer de hit på besök. Då är vi tillsammans i besökslägenheten som finns här. Jag brukar laga mat till dom sen ser vi på film tillsammans, berättar han.

Pr 37 Förlorad yrkesidentitet

Anette Lavrell hade en dröm om att få klättra i sin yrkesroll inom äldreomsorgen där hon arbetat under många år, men en dag tog det stopp. Hon gick in i väggen och blev sjukskriven.

– Allt rasade när sjukskrivningen övergick i arbetslöshet och de ersatte mig med en annan, jag förlorade min yrkesidentitet. Familj och vänner stöttade mig under den värsta perioden och nu är jag på väg tillbaka, berättar hon.

Genom projektet Fyrklövern initierat av Sörmlandsidrotten och Arbetsförmedlingen genomgår Anette en 24 veckor lång kurs. Tillsammans med andra i samma situation får hon lära sig mental träning och hjälp att stärka självkänslan. Syftet är att komma ut på arbetsmarknaden igen. I Plockepinn möter vi Anette på praktikplatsen.

Pr 38 Politikerliv och familjeliv

Det är hemma Lars G Linder trivs allra bäst, hos familjen och bland alla instrument. I somras köpte han en ny kontrabas och han spelar så ofta han kan.

– Jag spelade till och med i valrörelsen och det var roligt, berättar Lars som har varit socialdemokrat sedan 12-års åldern. Han är landstingpolitiker och sitter i hälso- och sjukvårdsnämnden och i landstingsfullmäktige. Kerstin Svenson träffar honom i Munktell Sience Park i Eskilstuna där han tillbringar ett par dagar i veckan i rollen som styrelseordförande för Eskilstuna Jernmanufaktur. Dessutom har han ordförandeuppdrag i många olika styrelser. Hur pusslar han då ihop familjeliv med alla förtroendeuppdrag? I måndagens Plockepinn får vi följa honom hemma och på jobbet.

Pr 39 Mamma och reumatiker

Amanda hjälper ofta sin mamma med helt vardagliga saker som att öppna burkar och bära tunga kassar. När Tina var 16 år drabbades hon av en reumatisk sjukdom som senare övergick i rematoid artrit, det som vi i vardagligt tal kallar ledgångsreumatism. Hon har inflammationer i flera leder och värst är det i fot- och handleder.

– Jag har inte jobbat på elva år och i dag har jag sjukpension. Ibland känner jag mig bitter över att inte kunna använda de resurser som jag vet att jag har. Ekonomiskt blir det också kännbart, men sen finns det förstås även fördelar. Jag hinner vara mer med vår dotter Amanda, säger Tina.

–  När jag var liten lekte andra barns mammor fartfyllda lekar med sina barn, men det kunde inte min mamma, minns dottern Amanda

Pr 40 Skådespelarkarriär och familjeliv

32-årige Jesper Barkselius gick ut scenskolan 1998. Idag har han ett treårskontrakt på Östgötateatern i Norrköping. Just nu repeterar han för huvudrollen som Danny i uppsättningen Motortown som har premiär i januari 2007.

– Det är svårt att planera ett vanligt familjeliv som frilansande skådespelare, men är man kär som jag så löser det sig alltid, säger Jesper.

För två veckor sedan fick han en förfrågan om han ville komma på en audition till Mamma Mia, men han sa nej.  Jesper tänkte sig nog ett ”vanligt jobb” och inte skådespelaryrket, men nu kan han inte tänka sig att göra något annat. Hans största roll så här långt är den som Nathan Detroit i Guys and Dolls där motspelarna var bland andra Petra Nilsen och Malena Laslo. Nu drömmer han om att jobba med tv och film.

Pr 41 Paret Grannas minns Tsunamin i Thailand

– Det väcks många minnen när man tittar på alla bilder från tsunmainkatastrofen i Thailand annandagen 2004, säger Thomas Grannas som var där tillsammans med sin familj. Under ett års tid hade de planerat och sett fram mot sin drömsemester. De anlände på julaftonen. På annandagen bestämde de sig för att åka ut till en halvö, Reily West, för att bada. Helt plötsligt såg de en våg närma sig stranden.

– Vår dotter sa efteråt att hon aldrig har sprungit så fort i hela sitt liv, säger Eva. Tillsammans med sonen lyckades hon rädda Thomas som fick vågen över sig.

Hör om familjen Grannas upplevelser under Tsunamikatastrofen i Plockepinn på måndag efter elvanyheterna.

Pr 42 Plockepinn under året som gått…